Fjällvandring, vattenfall och björnspår

Smilla och jag har varit i Vemdalsskalet med två kompisar och deras hundar. Vi hade tre helt olika vandringar de tre dagarna vi var ute och gick.

Elsa (welsh terrier), Gloria (springer spaniel), Smilla (labarador)

Heidi och Annika på fjället med hundarna

Tisdag: Vi gick upp till Samevistet vid Storhogna vilket tog åtminstone 1,5 timmar. Litet smörig snö mest hela tiden och emellanåt trampade vi igenom underminerad snö till små floder under snötäcket. Det blåste kraftigt hela tiden, då vi också var ovanför trädgränsen från start. Inte en människa så långt ögat kunde se så hundarna sprang omkring och nosade på allt. Väl framme vid Samevistet åkte matsäcken fram och vi satt och åt, pratade och hade trevligt drygt en timma innan vägarna bar av neråt igen. Då gick det litet lättare, men hela turen tog nästan 4,5 tim.

Annika och jag med hundarna på bordet

Onsdag: Vi satsade på en något kortare tur och utgick från Vemdalsskalets vesselstation där vi följde spåren upp till Jaktstugan där vi åt vår matsäck och tog litet paus. Litet annorlunda natur, där vi började i skogen och hamnade så småningom ovanför trädgränsen. Dagens tur var inte lika blåsig, solen sken mestadels och det blev riktigt varmt. SPA-behandling med massage och ansiktsbehandling - vilken lyx för ömma muskler.

Elsa och Smilla leker med en pinne på vägen upp till Jaktstugan

Hundarna intresserar sig för Annikas lunch

Heidi, Elsa och Smilla

Med hundarna framför fallet

En av broarna över Fettjeån

Jaktstugan

 

Torsdag: Jag hade sett att det fanns en vandring vid Klövsjö som gick upp till ett vattenfall,  Fettjeåfallet, vilket jag tyckte lät trevligt och fick med mig mina kamrater på idén. Det var litet klurigt att hitta var spåret utgick från, men snart travade vi glatt iväg. Det var en regnig dag, så vi provade våra regnställ. Det gick snällt uppför över stenig mark och snart hörde vi bruset från forsen, som vi sedan följde hela vägen upp till vattenfallet. Det blev litet äventyr över vandringen, som bl a  gick över två broar. Smilla gick sakta och bredbent över dem och tittade ner på det brusande vattnet under oss. Strax innan vi kom fram till vindskyddet och utsikten över fallet så såg vi ett jättestort fotspår - BJÖRN!!! Skulle vi våga fortsätta? Men vi var ju nästan framme så vi fortsatte litet till och äntligen fick vi syn på fallet, ca 60 m högt. Det var så fint och vi njöt av vår matsäck medan vi var och en för sig funderade litet på om vi skulle möta björnen på vägen ner!

På väg till Fettjeåfallet

Bron nr 2 över Fettjeån

Vindskyddet där vi funderade över om björnen skulle komma samt där vi åt vår medhavda matsäck

Nerfärden var lika spännande, vi studerade björnspåret igen och balanserade över broarna innan vi kom ner på fastare mark och kunde packa in oss själva och tre blöta hundar i bilen.

Då det regnade hela dagen bestämde vi oss för att åka hem på kvällen - med en väldigt skön känsla av att ha haft en underbar tid i Heidis hus på Vemdalsskalet! Längtar redan tillbaka...

SER NI BJÖRNSPÅRET!