Apportering av vilt

Idag gick vi vår vanliga morgonpromenad i skogen. Igår kväll la jag en trut på tining och stoppade den i ryggsäcken imorse när vi gick ut. Hundarna gick bakom mig hela tiden och undrade när pippin skulle få komma ut. Efter ca en halvtimmes promenad tog jag fram truten, bad hundarna sitta och gick och gömde den. Eftersom Smilla inte alltid vill apportera vilt direkt utan leka med det först, så gömde jag truten inom synhåll för att kunna stoppa henne. Mycket riktigt, hon duttade och duttade och småplockade med truten, så jag fick avbryta och hämta tillbaka henne.

Sedan gömde jag den litet längre bort och skickade Zacke. När han kom fram till truten stack Smilla också (som tyvärr inte var kopplad, hon brukar vara ganska säker, men trutar är svåra att motstå!!!). Matte blev irriterad eftersom jag just tagit fram mobilen och förberedde för att filma övningen, varför jag stoppar ner mobilen i bröstfickan igen och böjer mig ner för att koppla och hämta in Smilla.  Tillbaka vid utgångspunkten upptäcker jag att mobilen är borta (typiskt mig, jag drog inte upp dragkedjan för jag var irriterad och ville stoppa Smillas försök att sno pippin). Vi letade allihopa men ingen mobil...

Fortsatte promenaden runt spåret och hem igen. Ringer några grannar för att låna deras mobil, men dom är inte hemma. Ringer då Håkan som lovar hjälpa mig. Vi bestämmer att jag skall vara på platsen om en halvtimme och sa går vi iväg igen - hundarna och jag! En minut efter jag kommit fram ringer det i snön, letar som en idiot men signalerna blir tystare och tystare. Nästa gång ringsignalen ljuder, lägger jag huvudet i snön och kan så småningom lokalisera ljudet och äntligen gräva fram mobilen. Den låg djupt ner under snön - hade förmodligen begravt den ordentligt när jag letade första gången.

Slutet gott - allting gott! Zacke var i alla fall duktig att apportera - fast det blev ju bara ett försök. Vi återkommer med ett nytt försök och filmsnutt!!!