Jag delade Zackes tid mellan G, H och E, som var de som fanns på plats när jag kom. G hade varit orolig och på dåligt humör på förmiddagen, så E (ansvarig för enheten) tyckte jag skulle börja med att ägna mig åt honom. G sa att han sovit dåligt och var trött, men sken upp när Zacke kom. E sa att hon märkte stor skillnad till det positiva och frågade på skoj om jag kunde ha jour med Zacke när G var på dåligt humör för att få honom glad igen.
15 klappar på en hund kan leda till oxytocin utsöndring i flera timmar efteråt. Senare kan det räcka med att få se på ett fotografi på hunden, så startar oxytocin utsöndringen igen. (Oxytocin är ett s k "må bra-hormon"). Oxytocinets effekter är bl a ökad social interaktion, dämpad stressnivå, en känsla av välbehag och avspänning.
H hade haft besök, men blev orolig när de gick, så han fick en egen stund med Zacke och klappade på honom, medan vi pratade ett tag.
E höll jag på att skrämma ihjäl, lät Zacke lägga huvudet i knät som vi gjorde förra gången vi var där, men hon var inte riktigt beredd på att vi skulle komma till henne. Hon skrattade bort det (E har humor och har lätt till skratt) och sedan hade de en fin stund tillsammans. Lärde mig att alltid förbereda den boende på att man kommer fram, innan jag ber Zacke lägga huvudet i knät.
Tyckte att det mesta fungerade bättre idag än tidigare, men måste träna vidare så att Zacke blir mer säker på att lägga huvudet i knät, apportera tillbaka till G och lägga bollen i hans knä.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar